Vila i frid morfar

Nu blir det här ett väldigt personligt inlägg från min sida och inte ett vanligt ”åh-vad-bra-vi-har-det-här-i-whistler” inlägg. Det här inlägget är tillägnat dig, finaste morfar. Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta.

 

 

Jag är en sådan person som gärna bearbetar saker genom att skriva av mig. Att plita ner några rader i ett dokument eller liknande, analysera sina tankar och sedan gå vidare, ungefär.

 

Så vad gör man när man får världens tråkigaste besked och befinner sig på andra sidan jordklotet och tårarna bara strömmar? Vad gör man när man inser att man var alldeles för långt bort för att säga hejdå? Det finns liksom ingenting man göra. Och det känns så orättvist. Varför just du morfar? Varför just nu? Så många frågor som börjar med varför, och i slutändan så hjälper det inte ändå..

 

Det känns bara overkligt. Som en mardröm, fast det är verklighet. Att veta att jag aldrig mer kommer få träffa dig känns så fruktansvärt fel. Nu gråter jag igen. Det är i sådana här stunder jag försöker tänka positivt. Det finns många runt omkring mig som har förlorat sina mor- och farföräldrar när de var ännu yngre än jag. Jag är glad att du har funnits i mitt liv alla de 20 åren jag levt. Tack vare det har jag många fina minnen med dig morfar.

 

Jag kommer att sakna hur du nöjt efter att ha kramat en förklarat att du rakat dig just idag så du inte skulle ”skäggas” under kramen.

Jag kommer att sakna din entusiasm när du skulle visa något utklipp från tidningen eller liknande, och sedan ha en lång utläggande diskussion om det.

Jag kommer att sakna att se dig promenera runt i ditt trädgårdsland, och hur du med glädje bjöd på egenodlad potatis, gurka, morötter, tomat och jordgubbar.

 

Fina, goa, underbara morfar. Jag vill tro på att det finns en himmel eller efterliv av något slag och att du är där nu och har det bra. Att du har ett litet eget trädgårdsland där du kan gå och påta. Plus att du slipper diabetesen, att ha ont i knäna och nu slutligen problemen med hjärtat.

 

Älskar dig. Du har varit en fantastisk morfar.

 

 

/Camilla


Kommentarer
Postat av: Pa

Kram <3

2012-05-14 @ 17:48:33
Postat av: mamma Birgitta

Snart är du hemma i Sverige och jag lovar att trösta dig mitt lilla barn. Du ska veta att även jag känner mig liten, vilsen och förtvivlad mitt i denna sorg. Just nu tar man en dag i sänder.

Puss & kram

mamma

2012-05-15 @ 08:25:25
Postat av: Therese

Kommer sakna honom enormt mycket alltså ;(<3

2012-05-15 @ 22:59:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0